Trettondagen

Jamen hej på er!
Lever ni?

Här är det knappt kan jag säga.
Igår kväll såg jag så fruktansvärt mycket fram emot att få och lägga mig i min egen säng och bara SOVA en hel natt..
Men tji fick jag.
Klarade av att sova till ungefär 01.30.
Då satte det igång, förvärkar.
Trodde först det var för att jag legat konstigt då jag fick en molande värk i ryggslutet.
Men det gav sig inte, utan eskalerade i en sjuhelvetes "mens"-värk.
Och oregelbundet också, trodde det var över emellanåt och höll precis på att somna men sen kom det igen.
Trodde absolut jag skulle avlida...

Sen steg Elliott upp vid sju men jag fick honom att återgå till sängen två gånger men sen gav jag upp och så gick vi och såg på Fåret Shaun istället.
Då också kom jag på att jag kunde ju försöka med Panadol (ha ju aldrig fått någon hjälp av vare sig på Burana eller Panadol vid vanlig mensvärk så varför sku det funka nu?) och sakta men säkert så avtog det.
Nu har jag inte känt av dom alls sedan vi steg upp..

Men jag känner mig helt slut idag.

Nåja, bara att kämpa på.
Har tittat på när sambon montera ihop Elliotts nya hylla till sovrummet och sen städat där lite.
Sen städade han badrummet också när han var igång och jag bakade bröd med min nya hushållsassisten (♥), den är guld! Tack mamma och pappa ♥! 
Sen lagade jag plättar till lunch på begäran av grabbarna i huset.

Nu är vi mätta och belåtna, Elliott sover och jag ska nog lägga mig på sängen och vila en stund jag med.

Puss♥