Två-årstrots

Ja, det är precis som rubriken säger.
Min son har, om än ganska mild version, två-årstrots.
Han blir vrålarg om han inte får göra som han vill och jag står ärligt talat handfallen varje gång det händer.
Hur i hela världen ska jag hantera det?!

Där kommer ju även min brist på tålamod in i bilden.
Eftersom jag inte vet hur jag ska hantera det så blir jag antingen ledsen, sammanbiten eller arg.
Och ingen dera hjälper. Det slutar bara med att vi är lika sura bägge två.

Så nu har jag suttit och googlat runt lite, kikat på lite sidor som bara svarar "det går över med tiden" och "alla ungar har trots, mer eller mindre, man får helt enkelt ignorera det". Det är inte riktigt det svaret man söker, helst skulle jag ju vilja att någon berättar EXAKT åt mig vad jag ska göra för att slippa dessa duster.

Men så trillade jag in på den här sidan.
Petra Krantz-Lindgrens sida med fem tips om vad man kan göra när man har trotsiga barn.
Och jag fick en helt annan syn på situationen!
Helt världsomvälvande för min del måste jag säga.
Jag måsta ju genast börja försöka tillämpa detta i vardagen och jag måste ju säga att hittills har det fungerat.
Jag vet att det säkert inte kommer funka i alla lägen, men om vi jämför igår (då gråt och skrik var mer vanligt än nöjda stunder från det att vi åkte från dagis tills grabben gick och la sig) och idag då vi, peppar peppar, inte ha bråkat EN ENDA gång sen vi kom hem så måste jag ju säga att jag är glad över att jag vågar prova något utanför min comfortzone.

Så vi kommer nog fortsätta testa denna teknik och se hur det funkar i fortsättningen.
Så håll tummarna för oss och att vi slipper en massa gräl i vardagen!