Framåt framåt framåt.
Ingen idé att se sig över axeln och undra vad man kunde gjort annorlunda.
Kunde jag ha undvikt att det där hände?
Det är något vi aldrig kommer få veta.
Sommaren har tagit slut och hösten har tagit vid.
Jag älskar hösten.
Det är min absoluta favoritårstid.
Krispigheten i luften, solen som lyser, regnet som faller och löven som skiftar färg.Dessutom börjar alla rutiner ta vid igen när hösten kommer.
Jobbet börjar, dagis och skola är igång igen.
Rutiner.Alla människor behöver rutiner.
Jag mår personligen mycket bättre med rutiner har jag insett.
Upp på morgonen, frukost, lämna sonen på dagis, iväg på jobb, hem, hämta sonen från dagis, leka lite, laga middag, äta middag, kvällsaktivitet eller bara mysa lite, kvällsmat, bada och natta sonen, ta en kopp te och kika på tv sen är det dags för sängen.
Måndag till fredag, vecka ut, vecka in.
Helgerna är en annan historia, då kan man hitta på vad man känner för, ta dagen som den kommer.
Det känns okej en par dagar men det är ändå skönt när måndagen kommer igen.
Jag gillar måndagar i olikhet med många andra.
Måndag betyder rutin.
Mycket funderingar snurrar runt i huvudet på mig för tillfället.
Det är stora förändringar på kommande och samtidigt som jag är lyckligare än någonsin så jag det med en skräckblandad förtjusning jag ser på framtiden.
Men det är antagligen så det ska vara.
Det värsta är att försöka kommer underfund hur man ska räcka till.
Hur ska man orka?Men det kommer nog gå bra, det brukar lösa sig i slutändan oavsett.
Det som skrämmer mig är när jag tittar tillbaka, för ett år sedan, hur annorlunda allting var då.
Hur mycket saker och ting redan har förändrats.
Tiden går framåt, vissa hinner med, vissa blir kvar.
Vissa fastnar i det förgångna och andra kan anpassa sig och följa med mot den spännande framtiden.
Det värsta är att "göra slut" med sitt förflutna.När man inser att man inte har något mer att hämta där.
Allt som hänt och gjort har man lärt sig något av.
Vissa saker har man förlorat på och vissa saker har man vunnit.
Det bästa är när man inser vilka som verkligen finns där och ställer upp för en trots allt man gått igenom.
De som finns där för en i vått och torrt.
Man blir förvånad över vilka som är ens verkliga vänner ibland.
Glatt och besviket överraskande.
I mitt fall var jag både och.
Men det är bara att lämna det man hade bakom sig, glädjas åt vad man har och se fram emot vad som komma skall.
Det är vad jag har bestämt mig för att göra.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar