Hemma andra dagen med sonen som håller på och tillfrisknar från febertillslaget.
Man tycker att det skulle vara skönt att kunna va hemma och ta det lugnt.
Att det inte alls är jobbigt.
Well, I got news for you.
Det är det inte.
Jag älskar min son mer än något annat, men tro mig, det är inte en dans på rosor att vara mamma.
Så här kommer sanningen om hur en dag hemma ser ut.
Man ska upp tidigt (när lillkillen vaknar), man ska se till att frukosten äts upp och inte bara hamnar på golvet.
Man ska se till att blöjan är torr, annars blir det arga miner.
Man ska underhålla, annars blir det arga miner.
Man ska försöka hålla efter så snoren inte rinner och torkar fast för annars blir det EXTREMT sura miner när man väl kommer sig för att försöka torka bort det.
När man väl tror att allt är frid och fröjd, då ska man börja laga lunch.
Sen ska man se till att den maten också hamnar i magen och inte på golvet.
Tvätta ansiktet och händerna på lillkillen är också en utmaning då man ska försöka undvika att han äter tvålen under tiden.
Sen ska det sovas middag, just nu är det inte av minsta intresse, varken inne eller ute.
Går man ut och går med honom så kanske han somnar men så fort man kommer hem så är det något som händer, det kan ha varit hur lugnt som helst hela dagen men JUST NÄR HAN SKA SOVA, då är det som om allt ska hända samtidigt. Antingen kommer det en sopbil eller så ska nå ungar ut och leka.
Och han vaknar efter att ha sovit kanske 15 minuter.
Då får man börja om igen. Och kampen då är ännu svårare för han förstår inte att han är trött eftersom han tycker att han har sovit.
Inne går det lite bättre, men det är alltid en liten kamp om vem som bestämmer.
Speciellt när herrn själv kan klättra ur sängen.
Nåja, då han äntlign somnat så får man en liiiten stund att andas.
Kanske sätta sig i soffan och dricka en kopp te/kaffe.
Kanske vika den där tvätten som annars inte blir vikt.
Man kanske till och med kan lägga huvudet på kudden och vila ögonen en liiiten stund.
Men sen är det full fart igen.
Lillkillen vaknar och då ska det bytas igen, sen är det underhållning, mellis, middag, potträning, läsa böcker, ut och få lite luft, kvällsmål som är det värsta målet på hela dagen enligt herrn själv, vill inte alls gå ner.
Sen bada eller duschträning (duscha är sjuuukt läskigt) och sen är det dags för sängen igen.
Och den kampen är en klass för sig.
Sen får man sätta sig ner i soffan med en kopp te och kanske kolla lite bloggar, Facebooka eller något annat.
Men sen är man så trött så man knappt kan vara social mer.
Så då kallar sängen.
Sen under natten så kan det bli att man får stiga upp, värma välling och byta blöja, halvt i sömnen för att sedan återgå till sin egen säng.
Ja, det är inte lätt.
Och då har jag bara en liten.
Man ska inte säga att det är enkelt att vara mamma. Att man har det lätt som "bara" är hemma med barnet/barnen. För i jämförelse med alla andra jobb så är detta ett "jobb" som man har dygnet runt, alla dagar resten av livet. För det är så länge som man är mamma.
För jag kan inte som andra när dom slutar jobba, komma hem, chilla eller fara ut till någon polare och stanna där halva kvällen/natten.
Spontanitet blir till planering.
Frihet finns ännu men med vissa undantag och striktare "regler".
Man kan inte tänka på sig själv i första hand mera.
Barnen går alltid före.
Det är alltid hans bästa som jag har i tankarna.
Jaja, nog med tankar och funderingar för ikväll.
Nu tar jag natt!
Puss ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar