Jag är gladare än jag varit på länge och idag speciellt har jag varit på otroligt bra humör.
Var och tog en försenad födelsedagsfika hos min kusin tillsammans med hennes sambo, pappa, syster samt farmor. Riktigt mysigt, så sällan man träffar dom!
Och allting var frid och fröjd.
Men inom mig fanns en lite gnutta oro.
Bilfirman ringde idag och sa att Bärgarn äntligen varit dit med min bil.
Och att jag nu kunde komma och plocka min grejer som jag ville ha ur den.
Så jag bestämde att jag skulle åka där via på vägen hem.
Sagt och gjort.
Farmor satt kvar i bilen med Lillskrutten och väntade medans jag gick in och pratade med han som hade nycklarna, pratade även med han som sålde bilen åt mig, han hade trott att bilen bara stannat, så han vart lite chockad när han insåg att jag krockat. Jag var väl inte så jättenoga med att berätta va som hänt när jag va in samma kväll som olyckan varit. Nåja, sidospår.
Verkstadskillen kom med mig till bilen, gick och hämtade två kassar åt mig och berättade lite hastigt om va som kommer hända härnäst, vi väntar ännu på utvärderingen av bilen från försäkringsbolaget, vet ju inte om det är värt att fixa upp..
Sen visade han mig bilen.
Och jag fick en total blackout.
Plockade ihop mina saker och småpratade lite, han märkte på mig att jag vart rätt ställd.
Fotograferade även skadorna så jag har lite koll på hur det sett ut.
Gick och satte mig i bilen och körde hem.
Småpratade med farmor till och från, men satt mest och stirrade framför mig.
Väl hemma så gjorde jag allt som skulle göras, Lillskrutten fick sova i vagnen en stund och hundarna släpptes ut.
Sen sjönk jag ihop i en hög och där blev jag sittande tills Lillskrutten börja knarra.
Då kom orken tillbaka, jag steg upp och krama om honom.
Nu tomtar han omkring i gåstolen och jag försöker andas lugnt och samla mina tankar.
Jag återupplever kraschen om och om igen, ljudet av metall mot metall, skriken och sen det kompakta tystnaden.
Och känslorna.
Fy fasen.
Försöker att inte tänka "tänk om" men det är svårt.
För det tog i ordentligt när det small, det kan jag verkligen garantera nu.
Nej, nog med deppsnack. Nu blir det lite middag och sen lite pyssel för kvällen.
Puss♥
2 kommentarer:
Ni mår bra, och det är det viktigaste ♥ I love u! ♥
Ja jag skulle helst aldrig velat sett skadorna efter mina krockar :/ Jag hör fortfarande det där ljudet av när det smäller och känslan (och jag körde ju mer än halften långsammare) och jag hoppas vi båda slipper vara med om det igen ♥ Du är stark, du klarar det här! Kramar ♥
Skicka en kommentar