Hela förra veckan va helt upp och ner och hit och dit.
Och den här har inte varit mycket bättre.
Det har varit mycket sorg och mycket saknad just nu och det är inte på långa vägar över än. Men för mycket känslor gör att man blir stum i sig själv. Man stänger av. Så känns det som att jag gjort. Jag har så mycket ledsamhet inom mig just nu att jag inte vet riktigt var jag ska göra av med det.
Och ändå vet jag att andra har det betydligt värre.
Fick i lördagskväll veta att en föredetta skolkompis till mig från högstadiet gått bort. Det gjorde fruktansvärt ont att höra och det är fortfarande svårt att förstå. Och jag lider fruktansvärt med alla som stod honom nära, som nu står kvar med tusen frågor och sorgen och smärtan som bildar som en kokong runt en när något sådant händer.
Det är hemskt och grymt, livet vi lever.
Livet är så otroligt skört och vi har bara ett.
Njut av det så länge ni kan, dela det med vänner, familj, nära och kära.
Varje sekund som går är dyrbar, tiden är inget att slösa bort på att vara bitter, arg och elak. Acceptera läget, mot- och medgångar kommer alltid men ingenting är för svårt att övervinna.
Kasta inte bort den vänskap du har, den kanske aldrig kommer åter.
Men viktigast är att ta tillvara dom stunder du får, du vet aldrig om eller när det är den sista.
If tomorrow never comes
Will they know how much I loved them
Did I try in every way
to show them every day
That they're my only one
And if my time on earth were through
And they must face this world without me
Is the love I gave them in the past
Gonna be enough to last
If tomorrow never comes
♥
0 Kommentarer?:
Skicka en kommentar