ailimea . don't you tell me what to do

Här kommer ett sånt där långt, utdraget tankeinlägg igen.
Ni får väl läsa om ni orkar, men orkar ni inte så kan ni ju sluta genast.
För om ni inte läser allt så är det ju ingen idé att ni läser nån del alls.

Ibland kommer frågan "vilka kommer du bäst överens med, killar eller tjejer?" upp och då brukar jag alltid bli att stanna upp och fundera lite. Hur ska man kunna säga vilka man kommer bäst överens med? Är det baserat på hur många kompisar man har av vardera kön? Är det faktiskt det som avgör?

Jag har alltid sett mig själv som lite av en pojkflicka, i alla fall när jag var yngre, för jag umgicks ju mest med killar då. Det var när jag började högstadiet först som jag började umgås mer med tjejer. Men jag umgicks ändå väldigt mycket med killarna som jag hade umgåtts med tidigare, till och från.

Någonstans på vägen så gled ju gamla vänner undan och nya kom in i mitt liv men dom gamla vännerna är ju fortfarande bekanta. Men nu är det fortfarande samma sak, jag har ganska lika många tjej- och killkompisar tycker jag i alla fall..

Jag är fortfarande lite av en pojkflicka med dom jag känner mig bekväm med. Jag är aldrig sen att hitta på bus och jag brukar oftast vara med på upptåg som hittas på.
Men jag kan inte komma fram till "vilka jag hör bäst hemma hos". Måste man välja? Jag har 5 väldigt nära tjejkompisar. Det är dom 5 tjejerna som aldrig vänder mig ryggen, dom står vid mig i vått och torrt. Sen finns det 4 killar som står mig lika nära som tjejerna gör. Dom finns alltid där för mig och tar hand om mig när det behövs. Och jag gör samma sak för dom. Dessa är mina "riktiga vänner", mina närmaste, det är dom som jag räknar till familjen (jag har en herrans massa "syskon" på så vis). Övriga vänner är "bara vänner", bekanta eller ytligt bekanta. Dom man kanske pratar med nån gång nu och då men som man aldrig släpper riktigt in på livet.

Jag har fått lära mig den hårda vägen att alla människor inte går att lita på. Till och med sådana som man trodde man kunde lita på kan svika en och gå bakom ryggen på en. Mamma kom med ett bra namn för sådana människor; Energitjuvar. Det är dom som är otroligt snälla och framstår som väldigt pålitliga och måna om att man ska kunna ty sig till dom. Men sen så svänger dom ryggen till och snackar skit eller beter sig allmänt illa. Det kan också vara vänner som inte på något vis kan lyssna på dig utan som bara fokuserar på sina egna problem. Så fort man försöker prata om något med dom så lyckas dom ta sig in på sitt eget och sen är man fast i det ämnet. Man bara ger och ger och dom bara tar och tar. Det är dom man ska sluta ge åt och inte bry sig om mera. Dom är inte värda det.

Jag har haft "vänner" som jag trodde jag kunde lita på. Som jag vågade öppna mig för, men som sedan vände mig ryggen och snacka skit om mig. Eller som förde vidare saker jag berättat i förtroende. Det har hänt ganska nyligen och det är väl nu som jag fattar att jag inte kan släppa på spärrarna så tidigt som jag brukar vilja göra. Jag vill tro gott om alla men jag vågar inte göra det mer. Så från och med nu så håller jag tyst. Jag vet vilka jag säger något åt och kommer det fram så vet jag vem jag ska klippa banden till. Jag tänker inte ta sån här skit mera, jag tänker inte låta mig behandlas hur som helst. Så ni som är energitjuvar, stick och brinn!

Snacket är ju att tjejer är dom som "lättare går bakom ryggen på en" men jag tror inte på det. Killar sägs vara mer rättfram och rakt på sak. Det är också skitsnack. Jag tror inte det beror på om det är killar eller tjejer, det är nog beroende på person och person.
Både killar och tjejer är lika kapabla till att svika en när det gäller som mest.

Så efter ett långt och flummigt inlägg så tror jag att jag kommit fram till svaret på frågan.
Jag kommer inte överens med antingen tjejer eller killar. Det spelar ingen roll vad dom är för kön. Det är precis beroende på personligheten och hur dom behandlar mig.

Om man börjar betyda något för mig och vill vara någon som fortsätter betyda något för mig så behandlar man mig som man själv vill bli behandlad. Då släpper jag inte taget. Men behandlar man mig illa, sviker och snackar skit. Då får man gå. Och man ska inte tro att man har speciellt mycket att hämta hos mig då heller.

Jag må vara förlåtande men jag glömmer aldrig.

Nej nu får det va slut på det här, jag måsta bara få det ur mig.

Puss!